Du är…var…så himla älskad!

Idag fick jag äntligen reda på vad som hänt med mina små killar, mina älskade små pälsbarn Spike och Mandos som jag hade hos mig i 8 respektive 6 år. Spike är nu en ängel och springer omkring åp de stora gröna fälten, med tuggben i mängder och massa fina tikar att nosa efter. Han fick flera tumörer i buken, antagligen pga det faktum att han var kryptokid och bara hade en kula som trillat ner, och var pga detta tvungen att få somna in. Min lilla Spikey… Fy fan vad jag saknar dig, du kommer alltid att ha en stor stor plats i mitt härta. Min “först födde” lilla kille, MIN Spike.

Mandos lever och är glad, som han alltid har varit och alltid kommer att vara. Min glada lilla skit! Sedan är han numer även pappa Mandos, till hela åtta valpar som han fått tillsammans med en papillon. Jisses asså. Det är helt sjukt. Trodde jag aldrig. Han som alltid varit så blyg med damerna men mer än gärna juckade på alla mjukisdjur hemma. Mjaja där ser man, han fick till det då hehe.

Usch, nu kommer tårarna igen. Även fast att jag är glad att jag äntligen, efter 2 år av letande, fått reda på vad som hänt mina killar så är det tungt. Ni är ju mina små pälsbarn.

Denna informationen har jag nu fått av dottern till hon som tog över Spike och Mandos. Även hon sa att hennes mor kan vara lite knasig ibland. Men nog “dwelling” över detta och henne, nu VET jag hur allt står till från A till Ö. Nu kan jag få andas ut ett tag, och äntligen sova utan att behöva oroa mig för dem innan John Blund säger sitt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *